Race Report – Ursviks Ultra 2016

Ett svagt ögonblick under början av 2016 kom jag på den strålande idén att springa Ursviks Ultra Light 2016 (45 km).
I vanlig ordning har jag stora problem att fokusera på ett mål per år (eller åtminstone mål av liknande art…), utan gödslar istället kalendern full av en massa tävlingar som egentligen inte lämpar sig att köra under samma säsong…

uu2016

Egentligen borde jag alltså ägna mig åt uppbyggnadsträning inför IM2016 just nu, men nu står jag alltså här, kl 03:00 natten till söndagen den 20/3 2016, i väntan på startskottet. Inte en sekund har jag sovit och som den småbarnsmor jag är vill jag egentligen bara lägga mig ner och sova på marken där jag står. Fem minuter innan start börjar snön dessutom att falla över Stockholm. Jag förbannar min egen idioti, tar en sipp ur Camel bak:en och ställer mig sedan att invänta starten. Redan i bilresan på vägen har jag bestämt mig för att kliva av efter tre mil. Jag vet att jag inte har 45 km terräng i kroppen just nu och jag vill inte riskera resten av året redan i mars.

Varv ett flyter på i trevlig sällskap och mycket småprat. 45 km känns helt plötsligt lockande och hybrisen fullkomligt sprutar ur öronen. Jag håller ett jämnt 7-tempo (vilket låter galet modest, men för er som sprungit 1,5 ”milarn” i Ursvik vet att det är allt annat än lätt…) och det spritter i benen. Vid varvningen unnar jag mig att stanna, dricka, äta , prata och LE!

Varv två. Tjolahopp, det börjar ljusna och jag har fortfarande pratsällskap. Benen går av sig själva och mördarbacken klaras av för andra gången utan större problem. *Snabbspolar*
Efter 25 km börjar dock backarna kännas jäkligt långa och branta. Jag inser att det var just det här som hjärnan visste innan loppen men som kroppen inte ville lyssna på…jag har helt enkelt inte mer i mig just nu. Jag bestämmer mig för att lugnt och försiktigt ta mig igenom de sista fem kilometrarna och bara njuta av naturen.

Vid varvning står Andreas och väntar, han har också valt att kliva av på grund av hälsenan och jag känner mig till trots rätt nöjd med min insats.

uu2016_1

Vi duschar, käkar frukost (jadå – varenda kalori som jag gjort av med på natten inmundigas nu på Mc Donalds på vägen hem…) och åker sedan till Katrineholm för lite välbehövlig sömn. Innan jag somnar tänker jag att jag nog ska komma tillbaka nästa år och klara tre varv…

The end…for now.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: