Race Report – Borensberg Swimrun 2016

Då var det dags att rocka igång tävlingssäsongen på riktigt! Nummer två ut av alla årets swimruns blev Borensberg Swimrun, ett välgörenhetsrace som går i galet fin natur.

Vi kommer iväg i god tid för en gångs skull och konstaterar vid ankomst att tävlingen växt avsevärt sedan förra året. Ett 60-tal glada swimrunners i groddräkt håller på för fullt att preppa sig inför dagens drabbning. Efter en kort racebriefing ger vi oss av, några av oss på den korta banan och några för att erövra den långa.

Efter en bra träningsvecka som inkluderat ett hårt simpass dagen innan är min plan att ta det piano. Det går…sådär… Spränger låren i första lilla backen och stapplar sedan de första tre kilometrarna med mjölksyra droppandes ur öronen, lite som en tryckkokare på väg att sprängas i min våtdräkt. Varför gör jag ALLTID så??? Ja, ja skit samma…vi är iväg i alla fall.

Det är slibbigt och varmt och jag springer och förbannar mig själv för att jag valt hellång våtdräkt ända tills…den där bryggan med en massa ORMAR!!! H-vete vad orm det är, överallt. Jag gillar inte ormar men är åtminstone inte paniskt rädd…kan inte låta bli att känna mig lite lättad över att min syster aka ”räddast-i-stan-för-alla-ormar” blev skadad i höstas när vi satt och spånade om att köra detta swimrun ihop. Hon hade ju dött…ja, eller  så hade jag dött. Efter att hon slagit ihjäl mig. *gulp*

Det tuffar på och simningarna känns långa. Mitt i allt börjar det kännas långt alltihopa. Skulle det inte vara slut nu? Röjer av några sim och löp till och tänker att nu, NU måste målet vara nära. Jag cabbar ner våtdräkten till midjan och lufsar på *vissel och leende*. Snart hemma…eller?!?

När jag svänger ner på kanalbanken börjar det gå upp för mig…jag kommer att bli tvungen att veva mig fram i kanalen… När jag kommer fram till nergången säger en vänlig själ…som jag i detta då vill strypa:
– ”Längsta simmet, sedan är det bara korta kvar!”
– ”Men va faaan” utbrister jag och inser sedan barnen som står vid kanten av kanalen.
Snabbt lägger jag till:
– ”Ojsan hoppsan, nu blir det en tia i burken, man får inte svära barn”

en-simtur-i-gota-kanal-var-en
Fotograf: Thomas Augustsson

Jahapp…inte mycket att göra åt det. På med brillsen…som tänker att det är en superb idé att gå sönder just nu. Inför det långa simmet. Ja, great…
Plask, plask och vatten i ögonen. KALLT! Askallt!!! Hjärtsnörp. Typ 0,5 grader i vattnet. Max 0,5 grader då alltså och jag som har badmössan nerpulad i sportbehån…eftersom jag bara skulle springa i mål lite lagom graciöst sådär. Ok ni fattar. Jag tuffar alltså på med istappar i ögonen och brainfreeze i typ en kilometer.

Resten av loppet är lite suddigt. Kallt. Sur är jag också tror jag. Till slut kommer målet i alla fall och jag är glad, kanske mest glad för att jag inte lurade med min ormrädda syster hit…

13119890_639314266219400_1726287504134613144_o

Det tog fem minuter innan jag sa:
– ”Vi ses nästa år”.

Fotnot: Möjligtvis kan gradantalet i kanalen ha varit något påhittad och saltat. Det var säkert minusgrader…

The end – for now…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: