Race Report – Kustjagaren 2016

Efter en hysterisk vecka på jobbet så sitter vi då äntligen i bilen. Sena som vanligt, men ändock. Vägen till Karlskrona känns ruggigt lång och det är inte två värst taggade swimrunners just denna gång.

Väl framme på hotellet så är det dags att börja fixa med utrustningen (och hoppas att det mesta kommit med). I vanlig ordning har vår planering stannat just vid en plan att vi borde planera…så här står vi nu, kl. 22:38 dagen innan race och klipper våtdräkter…men verkligen…tänker ni nu, dagen innan? Jo då – så är det. Ni som känner oss ler lite nu och tänker att ni inte är förvånade 🙂

Som att det inte skulle vara nog att klippa sönder sina dräkter så här kvällen innan så ska jag testa en sprillans ny dräkt för första gången på ett race. Men! jag tänker så här, dräkten är framtagen av Jonas Colting och han bor väl typ i våtdräkt? Då måste den ju vara bra!
Andreas däremot kör på en välbeprövad dräkt (han har provat sin hemma på terrassen veckan innan). Han såg väldigt snabb ut i den, så vi konstaterar att den också måste vara bra. Efter diverse meckande så är det till slut god natt och jag sover som en stock tills klockan ringer.

Frukost bestående av cirka ett ton plättar med lika mycket sylt och grädde inmundigas. Jag gör (i vanlig ordning) en macka att äta i bussen. I vanlig ordning slänger jag den sedan när vi anlänt till Torhamn. Det har blivit lite utav en tradition.

k1
Laddade kustjagare…
k3
Sovmiljön för herren på bilden ovan…

Solen lyser  i alla fall och just nu känns det inte helt galet att ägna dagen åt lite simspring. Vi ställer oss långt bak i fältet och rätt var det är så ljuder startsignalen. Let the game begin!

Inledande löpningen är cirka åtta kilometer och med en torr våtdräkt blir det fort ganska varmt. Det är ”kö” första tre kilometrarna men så snart det släpper tuffar vi på. Låren känns tunga men ”kondisen” känns överraskande bra med tanke på tempot.

Fippel, fippel vid första växlingen till simning och det går irriterande långsamt att få all utrustning på plats. Jag kör med paddlar och får inte på mig vänster paddel ordentligt. Det straffar sig direkt och en snabbsimmare river av mig paddeln när hen passerar. *Svordom* och tvärstopp i linan. Lyckas hitta paddeln och försöker komma in i flytet igen.

Första simningarna går annars ok, men jag känner redan av fötterna i löpningen! Inser att jag borde tejpat dem…lite sent att fundera på nu säger Andreas och jag inser att han menar ”håll käften och spring kärring”. Vi springer vidare.

Det är långt, vågigt och varmt men vi håller ett stadigt tempo. Sneglar på klockan och inser att vi ligger cirka tio minuter efter förra årets tid. Inser också att det kan bli mer när vi hoppat i för att göra långa simningen…det blåser åtta sekundmeter! Jag ligger först och vi guppar fram och tillbaka men kommer absolut ingenvart. Jag simmar, sväljer saltvatten, vill kräkas och svär…jävla mamma och pappa som inte skickade mig på simskola som liten! Tillslut är vi på land igen och vi kommer gemensamt fram till att det nu bara är två sim och två spring kvar innan vi är hemma. *Wiii*

Vi ligger och växeldrar med ett par som simmar om oss hela tiden och som vi sedan istället springer om varje löpning. Vid sista simningen drar de om igen men när vi kommer upp på bryggan ser vi att de inte kommit längre än cirka 300-400 meter. Andreas gasar på och jag biter ihop. Inte svimma, inte svimma, bara liiite till!!! Vi tar dem precis innan långa sista uppförsbacken och Andreas frågar om jag vill gå i backen. Så FAN heller jag vill! Nu ska vi hem. Och vi ska hem före de som vi just sprungit om!

Vi kopplar bort linan på målrakan (som vi alltid gör så att de sista tio personerna som ser mig tror att jag faktiskt sprungit så här fort på egen hand :)) och jag inser att det nog trots allt bor en liten tävlingsdjävul i mig…även om hen inte alltid finns där eller bara är lite morgontrött.

k2
Fotograf: Lars Håkansson
Vi håller ihop bra hela vägen och klockan stannar på 4:15 (tio minuter långsammare än förra året) och det räcker till en 11:e plats av 57 lag i mixklass.
Vi summerar med att vi är nöjda men konstaterar att nästa år, då ska vi in under fyra timmar…ja, ja vi får väl se hur det blir med det…

Tillbaka på hotellet så kör vi favorit i repris. Bästa maken har fixat bubbel och jordgubbar och jag tackar genom att köra ett magras och sitta på toaletten i två timmar. Sedan lägger jag mig och sover till det är dags att åka och träffa goda vänner 🙂
Andreas hade trevligt i alla fall. Med bubbel, jordgubbar och teven…

Btw…jag är mer övertygad nu, om att Colting faktiskt bor i en våtdräkt, än jag var innan racet. Dräkten var bra 🙂

~The End…for now.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: