Race Report – IM Jönköping 70.3 2016

På lördag morgon klockan 07:45 sitter vi i bilen på väg ner till Jönköping. Hela bilen är full med cyklar och hjälmar och skor. Nu ska det ske. I morgon ska jag (förhoppningsvis) få min första (halv)ironman medalj runt halsen efter att ha avverkat 1900 meter simning, 90,1 kilometer på cykel och slutligen 21,1 kilometer löpandes. Trots att detta är min fjärde start i det som kan kallas ”halviron” eller medeldistans så känner jag mig långt ifrån hundra på att det ska gå.

På plats i Jönköping så hämtar vi ut nummerlappar och checkar sedan in cyklarna för att ha det överstökat. Jag börjar genast nojja över punktering, kanske mest för att han något att fokusera min nervositet på. Resterande delen av dagen spenderas strosandes i Jönköping och innan solen har gått ner så kan jag konstatera att vi strosat inte mindre än 13000 steg denna vilodag…

IMG_2438

Dagen D. Tvingar i mig frukost med halvlyckat resultat. Vi checkar ut och promenerar bort till växlingsområdet. Pumpa cykel, kissa, kolla utrustning, kissa, promenera bort till starten, kissa. Jisses. Nu är det bråttom. Tio minuter till start och här står jag i mysbyxor. Borde definitivt ha våtdräkt på mig nu. Svidar om lite kvickt och funderar på hur fort (långsamt) simningen kommer gå. Beslutar mig för att ställa mig på 40 min +. Då borde jag i alla fall inte vara i vägen för någon.

Starten går och kön ringlar sig fram. Precis innan jag får gå i vattnet är första herr på väg upp. Lyllot har redan simmat klart. Jag vet dessutom att min resa i vattnet kommer ta typ dubbelt så lång tid som hans. *Suck*

Off we go! Första armtagen känns galet lätta. Jag har simmat en del med paddlar sista tiden och nu känns det så lätt så lätt! Trummar på i mitt eget tempo och svär sedan litegrann i smyg åt dem som överskattat sin förmåga att simma och nu helt sonika är i vägen för mig… lite skoj är det dock att inte alltid bli omsimmad utan att faktiskt få vara den som simmar om någon gång ibland.

Upp ur vattnet på strax under 38 minuter. En helt ok insats av mig och vidare till min stora skräck. Cyklingen. Tar väääldigt mycket tid på mig i växlingen och maken frågar efteråt om jag tog en tupplur eller något innan jag gav mig ut. Sanningen är väl mest att det fanns många att prata med. Sen att en av dem jag pratade med var i mål en timma före mig behöver vi kanske inte prata så högt om.

Cykelbanan passar mig inte alls (inte för att det nu finns så mycket cykling som gör det, men i alla fall…). Det går lite upp och det går lite ner. Och jag är rädd. Rädd som fan. Lyckas hålla modesta 28 i snitt i alla fall och får anse mig vara nöjd med de 15 mil (halvvättern) som jag har i benen detta året.

Löpning. Tungt. Tunga, så tunga ben. 21 km känns som 210 km och jag inser att tiden inte alls kommer att bli vad jag hoppats på. Hur eller hur. Efter sisådär 6:15 kliver jag i alla fall över mållinjen och jag har nu faktiskt, på riktigt, blivit en 1/2 ironman.

Nu återstår det bara att se. Om jag i augusti kan bli en hel…den som lever får se.

IMG_2439

~The end. For now.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: