Race Report – Karlstad Triathlon 2017

Jag vet inte när idén föddes riktigt men hur som helst så kändes det som en spännande pannbensövning att köra fyra race inom loppet av 48 timmar.

Sagt och gjort – efter kontakt med tävlingsarrangören så var jag helt plötsligt anmäld till:
Karlstadsimmet, Fredag kl 18:00: 3000 meter simning
Karlstad Triathlon Sprint, Lördag kl 09:00: 400 m simning – 2 mil cykling – 5 km löpning
Karlstad Triathlon Olympisk, Lördag kl 14:00: 1500 m simning – 4 mil cykling – 10 km löpning
Karlstad Triathlon Medeldistans, Söndag kl 09:00: 1900 m simning – 9 mil cykling – 21 km löpning

Nedan kommer sammanfattningen av känslan i kroppen under dessa timmar.

Fredag:
Vi anländer Karlstad med husvagn, barn, badkläder, cyklar, våtdräkter, leksaker och typ resten av huset på fredagskvällen. Vädret ler sitt allra vackraste leende mot oss och ikväll är jag lugn. Ikväll ska jag bara, i kölvattnet av riktiga simmare, ta mig 3000 meter i Mariebergsviken. När jag står och kränger på mig våtdräkten (som alltid känns som den krympt mellan gångerna…) så tänker jag att jag ändå måste sätta upp lite tidsmål för helgen. Jag bestämmer mig för ”schyssta” mål så att jag ändå har en sportmössa att lyckas ta mig igenom helgen på ett bra sätt.

Valet landar på följande:
Karlstadsimmet – under timmen
Sprint – under 1,5 timme
Olympisk – under 3 timmar
Medeldistans – under 6 timmar och 15 minuter

Off we go. Två varv ska avverkas på en 1500 m lång simbana. Jag tar det piano, vet ändå någonstans att helgen bjuder på en bit över 6000 meter simning. Känns ändå skönt att avverka häften redan ikväll.
Det flyter inte alls, eller ja, jag drunknade ju inte precis men det går långsamt och plågsamt liksom. Jag ser hur de andra försvinner i fjärran. Påminner mig om att de är V-formade starka simmare medan jag är ett ledset litet A-format väsen som sliter med kroppskontroll och flytläge. När jag tycker att det går ungefär så sketet som kan förväntas så är det dags att vända hemåt och simma tillbaka mot publiken igen. Jag ser. Ingenting. Hittar inte en boj så långt ögat kan nå, har imma på brillorna och solen rakt i plytet. Jahapp. Alla andra är ju typ redan ute på varv nummer två också. Hittar dock två medflytare och beslutar mig för att göra något som jag normalt ALDRIG gör. Jag simmar åt det håll som de gör. Normalt sett litar jag aldrig på någon annans navigering. Jag har följt alldeles för många bassängsimmare åt helt fel håll under min tid som hobbyswimrunnnnare och hobbytriathlet. Nu gör jag alltså det i alla fall. Det går ok – tills de delar på sig och simmar åt olika håll…Fan. Jahapp – vad gör en nu då? Då ser jag att den ena av medflytarna är Kristina från Linkeboda. Hon kan simma ute hon, det har jag koll på! Jag väljer att hålla mig vid sidan av henne och vi matar på. Helt plötsligt inser vi nog båda att vi följt varandra rakt in i fördärvet eftersom vi nu är på väg in i båthamnen. Typ. Vi tar ny kurs och tillslut skymtar en boj i alla fall och vi kan ge oss ut på sista varvet. Navigeringen går aningen bättre nu och förutom att Kristina bokstavligen måste brottas med sin badmössa som vägrar sitta kvar så förflyter sista 1000 metrarna utan några större incidenter. Vi båda kliver upp ur vattnet med en liten marginal till timmen och känner oss nöjda. Delmål ett = check! Nu lättöl, mat och vila. I morgon börjar allvaret…

IMG_0242.JPG

Lördag:
Vaknar oförskämt utvilad efter en natt på Möruddens Camping och kroppen känns bra. Lite stelhet i axlarna efter gårdagen men inget som inte kommer släppa så fort kroppen blir varm igen. Är på plats strax innan 07:30 och checkar in cykel och utrustning. Vädret är kanon och i två sekunder överväger jag att simma utan våtdräkt. Sedan doppar jag tårna i vattnet och beslutet är taget att inte göra det. Kallt. Fast ingen annan tycker det och en kille skrockar högljutt i ledet att det är lite amatörmässigt att köra våtdräkt när man bara ska simma 400 meter. Jag blänger på honom under badmössan, tänker elaka tankar men säger ingenting.
Ner i vattnet och vänja kroppen innan start. Filosoferar för mig själv och undrar hur många som just nu står och kissar i sina våtdräkter. Ser några som står helt still. De kissar bergis. Munnen stängd i starten då, så jag slipper gurgla andras kiss på vägen ut mot första bojen.

Starten går och simningen flyter på ok – bättre känsla än igår. 400 meter är snart över och jag springer in för växling. Drar på mig min personliga nummerlapp som kort och gott säger ”Therese” och ger mig ut på cykeln. Blir lite förvånad över hur pigga benen känns! Trummar på men måste samtidigt påminna mig om att detta är långt ifrån det sista jag gör denna helg. Inne för växling visar min Garmin ändå nästan 31km/h i snittfart och med det är jag väldigt nöjd.

Ut på löpet och benen känns tunga, gick jag kanske lite väl optimistiskt i cyklingen i alla fall? Stretar på och efter någon kilometer så släpper det faktiskt. Är väldigt sugen att dra på men beslutar mig för att det är dumt att dra på sig mjölksyra så här tidigt med tanke på vads om komma skall.

Landar i mål på strax under 1:20 vilket är gott och väl inom ramen för mitt delmål nummer två! En konstig känsla att gå i mål på en sprint utan att vara helt död…

HS4A7917.jpg

Efter målgång är det fokus på att äta och dricka. Svårt att få i sig näring när man nyss avslutat en fysisk aktivitet men med tre timmar kvar till nästa start finns det inte mycket att spela på. Trycker lax, vatten och en chokladbit. Dags för nästa drabbning!

Kyper motvilligt ner i en blöt våtdräkt och ställer mig huttrande i avprickingskön ner till vattnet. Funderar på hur kroppen känns men beslutar mig för att skita i det just nu. Kör bara. Fundera kan du göra när du blir gammal.

Starten går och simningen känns över förväntan. Hittar min takt och tack vare min och Kristinas lilla utflykt under gårdagens simning så navigerar jag något bättre idag även om det fortfarande är svårt att se bojarna på vägen tillbaka.
Jag har en stor hejarklack på plats och det lyfter mig massor.

HS4A8079

Jag tar mig upp efter en hyfsad simning och ger mig ut på fyra mil cykling. Benen är fortfarande ganska fräscha och förutom en hastig inbromsning, som resulterar i en rejäl sladd, så förflyter cyklingen utan större problem. När jag kommer in för växling har jag haft ca 30 km/h i snitt – återigen nöjd.
Dagens främsta supporter blir ohotat Andreas mormor Måna, hon hejar så det hörs till Göteborg! Jag blir alldeles varm i hjärtat av alla hejarop och får lite nya krafter inför löpningen.

HS4A7774.jpg

Ger mig ut på fyra varma varv löpning. Börjar känna av svårigheten att hålla vätskebalansen en dag som denna. Solen gassar och efter fem kilometer känns det inte svinkul längre. Ser på klockan att mitt mål på tre timmar kommer att gå vägen så jag unnar mig att slå av lite på takten och springer i mål på 2:49 med 11 minuter tillgodo på mitt delmål tre.

Dagen är slut och jag är ganska glad för det. Avslutar med ansenliga mängder pizza innan det är dags för kudden igen. En dag kvar…

IMG_0400

Söndag:
Vaknar till ett gråmulet, hällregnande Karlstad. 14 grader. Suck. Fy fan. Tungt.
Checkar in cykeln och drar på mig våtdräkten. Barnen fryser och jag glider lite snyggt undan för att slippa alla peppande ord från människor runt omkring. Mentalt helt slut nu. Kroppen känns fortfarande hyfsat ok men mentalt är jag paj. Orkar inte ladda om, vill inte, vill inte, vill inte! Bra tänker jag sen, det är exakt här du vill vara nu. Det är därför du måste göra det nu, för att visa dig själv att du visst kan och att det visst går. Det är exakt den här mentala träningen du är ute efter inför Kalmar. Det gör ont, det ska göra ont.
Gaskar upp mig litegrann och går in i mig själv. Nu kör du säger jag till mig själv, du klarar det här.

Starten går för fjärde och sista gången denna helg. Jag simmar hyfsat ok och ligger bra med mitt i fältet. Känner av stelhet i höger axel men inget värre än så. På väg tillbaka inför det lilla avslutande varvet blir det tydligt hur trött jag är i kropp och knopp. En medtävlare med sunkig navigering (men betydligt högre fart i simningen än jag) ligger och kryssar framför mig hela tiden. Gång på gång kommer han simmandes över mina ben och till och med min rygg. Jag viker av litegrann och tänker för mig själv att han hade simmat rejält snabbt om han bara hade kunnat hålla kursen lite bättre.
Han försvinner dock inte utan fortsätter ”störa” min simning och tillslut skriker jag ut min frustration rakt ner i vattnet. FÖR I HELVETE GUBBJÄVEL, FLYTTA PÅ DIG!!!
Tar mig samman och beslutar mig för att istället simma lite snabbare och hoppas att jag kan lämna den kryssande missilen bakom mig. Min taktik funkar och jag ser honom försvinna i ögonvrån. Lagom tills det är färdigsimmat har jag lugnat ner mig och har åter fokus på tävlingen.

IMG_0397

In för växling. Jäklar vad det regnar. På riktigt. Mycket. Sliter och drar i våtdräkten som inte vill lämna min kropp. Locket på min box, som jag så omsorgsfullt lagt över mitt ombyte, har blåst iväg och mitt ombyte är blött redan nu. OK – skit samma, det regnar ändå så vad spelar det för roll. Håll i hop nu Therese. Du behöver i alla fall inte simma mer idag.
Ger mig ut på cykeln och fryser som en hund. Det är kallt, det blåser motvind och regnar kraftigt. Jag vill gråta. Seriöst, varför gör jag det här? Nej, jag kliver av nu. Cyklar klart varvet, sen kliver jag av. Punkt.
Vid vändpunkten blir det istället medvind och jag tänker att jag kanske ändå skulle försöka cykla klart, sen kan jag kliva av…
Kämpar på men känner hur det nyper oroväckande i baklåren så fort jag tar i det minsta. Accepterar faktum och lägger mig på en fart som funkar, även om det känns som det går långsamt. Är rädd också, några har kraschat eftersom det blir halt och sladdrigt på vägarna.
Ut på tredje varvet och nu är det problem på riktigt. Fingrarna är så svullna och kalla att jag knappt klarar av att växla längre. Hmm, kanske kan jag använda det som motivering för att investera i elektroniska växlar till nästa säsong… Måste testa det på Andreas när jag cyklat färdigt.

IMG_0396.PNG

In för växling. Jag vill inte mer nu, jag fryser så in i helvete. Springer in med cykeln och inser att någon sitter och väntar på mig under ett paraply. Med kamera. Det är NWT ropar Andreas. NEJ! Då kan jag ju inte bryta nu! Tänk på den stackars fotografen – han ska väl inte behöva sitta i hällregn och vänta på att jag ska komma…och bryta tävlingen. Nej skärp dig nu, det är ju synd om karln – han måste ju hata sitt jobb just nu. Nu får du i alla fall leverera det du lovat. Fyra avslutade tävlingar på 48 timmar.

IMG_0398

IMG_0290.JPG

Har vaga minnen från den avslutande löpningen. Svajjar upp och ner i tempo vilket för mig är ett tydligt tecken på att kroppen börjar tappa fokus. Mentalt är det så tungt just nu att jag nästan hoppas på ett benbrott för att få slut på eländet. Med sju kilometer kvar har jag ont i magen, ingen hållning och klumpfot. Påminner mig själv återigen. Det är här du ska vara nu. Det är syftet. Genomlid nu. Du vet att du kan.

Den sista kilometern försöker jag sträcka på mig och när jag äntligen får kliva över mållinjen för sista gången på 48 timmar ser jag, att trots skitförhållanden, har jag klarat tidsmålet även på denna distans. 6:10 visar klockan och nu känns det bara bra. Hela vägen in i hjärtat känns det bra. All smärta är glömd och jag älskar återigen allt som har med triathlon att göra. Vilken helg, vilken mental och kroppslig urladdning. Det känns andligt på något vis. Jag känner mig levande på ett överjordiskt vis. Precis som efter Ironman förra året. Varje cell i kroppen är tillfreds, det här är lycka på riktigt. Det är terapi. Terapi för kropp och själ.

IMG_0399

Tack CAPA för ytterligare en tävling i världsklass. Börjar bli tjatigt att alltid säga det 😉
Vi ses igen – det kan ni vara säkra på!

The end. For now.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: